litenblond

Tillbaka i London och trots att det bara var två veckor sen jag såg K så kändes det lite konstigt. Jag förundras alltid över den känslan man får när man träffar någon som står en så nära, som man pratat med i telefon varje dag, och så på något bisarrt sätt känns som att det är en främling och att man bara fått deja vu. Det tog bara en halvtimma tills det kändes normalt men den där första halvtimmen var som en surrealistisk dröm. Konstigt konstigt. Imorse var det upp super tidigt eftersom det är tunnelbane strejk och jag inte ville bli sen till min intervju. Tyvärr blev det inget eftersom dom sökte någon med mer erfarenhet, tråkigt eftersom det hade varit en kul byrå att jobba på tror jag. Det är så himla frustrerande när man lagt 3 år på en utbildning och alla bara säger att dom söker någon med mer erfarenhet, detta trots att jag har en hel del relevant arbetslivs erfarenhet. Det är den onda cirkeln av hur ska jag kunna skaffa mig erfarenhet om jag inte har tillräckligt med erfarenhet? Jag känner liksom att jag inte kan jobba mer gratis nu, som en tjej som jag träffade i somras sa, det är så himla lätt att glömma sitt värde när man söker jobb folk är så bra på att påpeka att man inte är värd så mycket ännu. Nej nu får det vara nog med depp dags att packa upp den stora väskan och handla mat.